Jag
var allrabästavän med en som heter Marie, men hon lämnade mig. Varför vill jag inte säga. Men det var riktigt surt av henne att lämna mig bara för den anledningen.
Jag mår riktigt dåligt pga att hon har lämnat mig och gör det fortfarande. Kvällen då hon skrev ''glöm mig'', då gick jag ut för jag hade så himla mycket tårar i ögonen. Jag hade panik. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag bara grät och grät. Smsade och ringde en massa kompisar. Gråter fortf väldigt mycket, vissa nätter. Det är väldigt jobbigt. Men Marie bryr sig inte om att jag är ledsen och mår dåligt över att vi inte är vänner längre. Hon fattade nog inte hur mycket hon faktiskt betydde och hur mycket hon faktiskt fortfarande betyder för mig. Jag hatar att jag älskar henne och jag hatar att hon betyder så himla mycket för mig. Det tar kål på mig av att bara se henne IRL. Det gör så himla ont i hela mig.
När hon lämnade mig, så tappade jag allt. mitt självförtroende, min gladhet och ja, det mesta som gjorde mig glad.
Känns som att jag har tappat kontrollen till allting, pga att Marie lämnade mig. Vi gjorde allt tillsammans, vi hade alltid så himla roligt varje gång vi var med varandra. Det fanns ingenting som vi inte gjorde. Vi har så otroligt många minnen. Hela jag har gått i bitar sen hon lämnade mig, mitt hjärta har krossats totalt. Och jag menar det. Det känns som att jag aldrig mer kommer att kunna le eller må bra. Jag kommer aldrig komma över detta. Mitt hjärta är totalt krossat pga allt det här. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag blir helt frustrerad av allt det här. Det blir bara jobbigare och jobbigare för varje dag som går. Jag saknar Marie så otroligt mycket.
Mitt liv är sämst just nu. Tror aldrig att det kommer bli bra. Inte som det känns just nu iallafall. Eftersom Marie lämnade mig, och hon var en av dom som verkligen betydde mest. Fast Marita betyder mest av alla. Jag vet seriöst inte vad jag ska göra. Allt känns så himla svårt utan Marie. Jag är så himla ledsen varje dag, fast inombords. Men jag visar det inte, jag fejkar mitt leende, förutom när jag är med Marita, då fejkar jag det inte. Men med alla andra så fejkar jag mitt leende. Inombords så mår jag så jävla dåligt. Det här är så himla svårt, jobbigt, obekvämt, obehagligt och allt möjligt för mig. Marie betydde så grymt mycket för mig och det gör hon fortfarande. Jag kämpar & kämpar, det är sjukt jobbigt. Men det visar jag inte heller. Utan jag pratar ist med Marita om det. Jag kämpar mig igenom detta varje jävla dag och det är så jävla jobbigt. Det gör ont inuti mig när jag ser eller hör Marie, eller både och. Men samtidigt glädjer det mig. Men då kommer även alla tankar.. alltså allt detta är så himla svårt. Jag vet inte hur jag ska bära mig åt med detta. Jag kan inte hålla allt inuti mig. Jag måste få skriva av mig någonstans.. verkar inte som om jag får göra det på bilddagboken.. alla gnäller ju ändå bara på att jag skriver massa jävla depptexter. Men det är min bdb och jag skriver exakt vad jag vill på den.
Det gör så jävla ont inuti mig. Allt jag vill, är att få tillbaka Marie, som min allrabästavän. Tiden med Marie, det var en av dom bästa tiderna i mitt liv. Ingenting kommer bli som förut, allting har förändrats sen Marie lämnade mig. Ingenting kommer bli detsamma igen. Det är just det som gör så jävla ont. Jag försöker att rycka upp mig lite då och då när jag verkligen orkar, men efter ett tag så märker jag att det verkligen inte går. Det är för svårt, det är för jobbigt, det är för ledsamt.
Nu går jag och Marie på samma skola och det gör så himla ont för jag ser Marie nästan varje dag jag är i skolan. Att bara se henne gör så jävla ont. Sist jag såg henne så kom hon fram till mig och jag kramade om henne, sen gick hon. Efter ett tag så började jag nästan gråta. Tårarna kom iallafall. Men jag ville inte gråta just nu, bland allt folk. För då skulle alla bara fråga ''vad har hänt'' och sånt blabla och jag orkar inte med det.
ALLTSÅ JAG SKULLE KUNNA SKRIVA SÅ MYCKET MER. MEN JAG HAR SÅ HIMLA MYCKET TANKAR OCH SÅNT INUTI MITT HUVUD NU SOM JAG VERKLIGEN INTE FÅR UT. VILLE BARA SKRIVA AV MIG LITE.
Allting mellan oss är över. Hon skiter i hur jag mår och jag tycker hon borde bry sig om mig, men det gör hon inte. Eller hon gör det, men vågar inte erkänna det. Jag vet att hon bryr sig.